Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 9.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

188

30. Johan Peter Westring (1753—1833), praktiserande läkare i Norrköping; skrev »Svenska lafvarnes färghistoria» (1805—1809).

31. Se anm. 2.

32. Den ena av dessa avhandlingar torde hava varit »Försök till en allmän öfverblick af varmblodiga djurvätskors sammansättning», publicerad i Afhandl. III, 1810. Vilken den andra var, framgår ej med bestämdhet av sammanhanget.

33. Anders Polheimer d. y. (född 1780, levde ännu 1844), undergeschworner i Falun, eller möjligen hans broder Carl Christoffer (1782—1820), undermarkscheider.

34. Matematikern Jöns Svanberg (1771—1851), som 1809—1811 var Vetenskapsakademiens sekreterare, hade sistnämnda år utnämnts till matheseos professor i Uppsala, varigenom sekreteraresysslan blivit ledig.

35. G. M. Schwartz förordnades den 20 maj 1811 till Thamisk lektor, vilken befattning förut innehafts av C. G. Sjöstén.

36. Lettre de M. Berzelius à M. Berthollet. Anm. Chim. 77, 1811, s. 63—84.

37. Gilb. Ann. 37, 1811, s. 249.

38. Det anmärkta förhållandet beror på bristande noggrannhet i analysen. Den kvantitet av en bas, d. v. s. metalloxid, som mättar 100 d. salpetersyra (anhydrid), innehåller rätteligen 14,81 d. syre, och detta är jämt 15 av anhydridens syremängd: 74.07.

39. Med »Swartzen» avses här tydligen G. M. Schwartz. »Major Arfvedson» är Elias Arfwedson (1775—1821), major 1805, överste i armén 1812, generaladjutant 1815; han var kusin till kemisten Johan August Arfwedson.

40. Jonas Gustaf Möllenhoff (1777—1812), övermasmästare i Uppland och Västernorrland. Dog den 7 maj 1812.

41. Se H. G. Söderbaum, Om Johan Gadolins elektrokemiska teori etc. Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, bd 5, Stockholm 1919.