Sida:Berzelius Bref 9.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
35

Köttextractet är nästan endast mjölksyradt kali och natron, smittadt af saltsyradt kali hos oxen och saltsyradt natron hos människan. Innom korrt skal Herr Assessoren också få höra at urinen har sina sura egenskaper af intet annat än denna mjölksyra, som bildad under musklarnas frivilliga förstöring, aflägsnas från massan af de dugliga vätskorna genom njurarna.

Jag har också i verket en analys af mjölk; den mästa osten är uplöst i mjölken til en klar, ej emulsionslik vätska, en ganska ringa del är med smöret fälld i hvita kulor. Om osten, t. ex. en vanlig ölost, behandlas med kolsyrad kalk i 24 timmars skarp digestion, så får man en klar vätska, som icke innehåller något kalksalt och som utom til färgen har alla egenskaper af upkokad mjölk; sätter skinn, då den uphettas i luften, och afdunstad lemnar en myckenhet ost, som åter löses i vatten. Lemnas denna lösning i et halft forvaradt kärl i några veckor, så begynner den lukta precist som gammal ost m. m. Jag tror mest at Tit. Adlersparre inrycker både kött- och mjölk-analysen i Annalerna, efter båda äro matvaror, oagtadt mången läsare säkert skal med förargelse hoppa öfver dem. Jag har communicerat Tit A-e Hr Assessorens dubia, hvilka han väl icke tyckte om i början, men hvarefter han förmodeligen rättar sig slutligen. Han nämde intet, men bad mig adressera Herr Assessoren til en afhandling af Leopold: Om Anonymen, som lär stå i Läsning i blandade ämnen. — Det är eljes ganska svårt at skrifva för Annalerna; en upsats om stenregn, som jag låtit införa och som jag tyckte skulle intressera hvar och en, som ej kunnat följa jurnalerna, har ådragit sig en mängd försmädliga billetter til utgifvaren, med frågor hvartil dessa stenar duga i hushållningen, hvad det angår landmannen o. d., som mera väcker löje än just förargelse. Om svenskarna vore litet mer fallna för at charlatanisera, så vore det verkligen väl för dem, som skrifva tidningar, ty nu vil man icke läsa annat än det, som genast