vagnen och blåste dammet bakåt, så att jag led hvarken af hetta eller damm; jag måste till och med hela torsdagsförmiddagen behålla syrtuten på. Om torsdagsaftonen emellan 7 och 8 anlände jag till Göteborg mera uthvilad, än jag var, då resan begyntes. Jag uppsökte genast min kusin, majoren Sjösteen vid Göta artilleri, fann honom med sin fru och en af sina systrar utanför sin port och passerade i deras sällskap aftonen på ett högst angenämt sätt. General Cardell var i Göteborg och superade den aftonen hos öfverste Edenhjelm, som hade den artigheten att vilja engagera mig att i Sjösteens sällskap äfven komma dit, hvilket likväl lika förböds af mina kläders dammighet och min önskan att få vara tillsamman med vänner, som jag länge ej sett och sällan har tillfälle att råka.
Vid min återkomst till värdshuset träffade jag gref Löwenhjelm, som då nyss anländt. Fredagen den 24 sade man oss, att paketen hade motväder, att man skulle låta oss veta, om ändring skedde, men att, om gamla märken stodo, det icke vore sannolikt, att denna ändring skulle inträffa förrän natten emellan fredagen och lördagen. Jag slog mig således för den dagen på rolighet. Efter en kort visit hos general Cardell besökte jag den gamle hedersmannen doktor Dubb och passerade ett par timmar hos honom. Han hade den godheten att låta efterskicka professor Weltzin, som vistas på ett landställe vid Göteborg öfver sommaren och som budet nu till lycka träffade i staden. Weltzin förde mig till den af hans företrädare, dr Ekman, efterlämnade mineralsamling,62 hvilken hans bror, kommerserådet Ekman, skänkt till Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssällskap. Sällskapet, som lär hafva föga mer existens än till namnet, har dock ej ännu kunnat finna något förvaringsrum, utan den står kvar i samma rum, där dr Ekman hade den. Den är på allt sätt illa konditionerad. En del däraf är upplagd på skryt i skåp med lutande hyllor och glasdörrar; stufferna äro betäckta af damm. Det är egentligen kalkarterna och metallerna, som blifvit
