magen är vår snart sagdt själfhärskare; men denna gången måste han gifva sig och det ända till den grad, att han på Lislena gästgifvaregård med beskedlig undergifvenhet emottog en liten aftonmåltid af sådant, som gästgifvaremor kunde åstadkomma. Därefter insomnade jag ganska roligt i vagnen och väcktes, då skakningen i en hast ökades vid inträdet på Västerås stengata. Klockan var nu 3 på morgonen. Jag fann mig nu mera hvilad och frisk, än jag sedan den fatala frossans fördrifvande förut känt mig. Nu börjades en rannsakning af den vagn jag åkte uti, och där träffades då, jämte en ganska stor och väl inrättad matsäck, en series af fickor försedda med 4 but. porter, 2 but. madera, 2 but. portvin, 2 but. sauterne och slutligen 2 but champagnevin. Därnäst en ficka full af apelsiner, så att jag fann mig ganska väl omgifven. Vagnen gick oupphörligt mil i timmen och stundom mer, och för att ej fastna för betalning af väntpengar, som för 4 hästar blir drygt, måste de flesta målen inhämtas ur matsäcken under farten, hvarefter den Lorentska portern icke förglömdes.61 Eftermiddagens värme väckte mitt begär på de sköna apelsinerna. Jag grep en af dem och fann den till storlek och smak alldeles öfverensstämmande med mitt behof att blifva angenämt och mycket läskad. Men knappt hade jag förtärt ett par bitar däraf, förrän det rann mig i sinnet, att den rätte ägaren utan matsäck, vin, apelsiner, utan sin snusdosa, sin pipa och sin tobakspung, hvilket allt följde mig, och utan sällskap i en liten trilla nu stektes i solen och måste efter en sömnlös natt själf fortfarande köra, om han skulle hinna fram, under det jag, för att nyttja ett mindre brukadt ord, xnojade mig i hans vagn, åt hans matsäck, drack hans porter och förtärde hans apelsiner. Detta minskade min aptit därpå till den grad, att jag hade nog af apelsinens ena hälft och somnade från den andra; en omständighet som aldrig förr händt mig.
Jag var för öfrigt ganska lycklig däri att hafva en beständigt fortfarande nordvästvind, som höll det svalt i
