kallad Wellingtons fana. Den ligger där till åminne af bataljen vid Waterloo (som engelsmännen kalla träffningen vid La belle Alliance) och skall på bataljens årsdag alla år förnyas. I en annan salong låg en hvit fana, kallad Marlboroughs fana. Den är på lika sätt ett åminne af Marlboroughs lyckliga krigsbedrifter. Den skall alla år förnyas på den 2 augusti. Sker det ej} så förlora M:s efterkommande de betydliga förläningar af staten, som de efter hertigen ärft. Denna fana var just nu i dag en timme före vår ankomst förnyad.
Vi besågo sedan det runda tornet, som ligger på sidan af slottet, uppbyggdt på en hög kulle. Själfva tornet, oaktadt det är nästan blott dubbelt så högt som bredt, ligger likväl så öfver hela det omgifvande landet, att man däri ser ej mindre än 12 särskilda grefskap och en stor mängd smärre städer och byar. Tornet innehöll flera rum, där man förvarade gevär och harnesk tagna från fienden. På flera harnesk sågos djupa intryck af muskötkulor. Det har tjänat såsom ett slags statsfängelse, och man visade oss rum, där på en gång en kung af Frankrike och en kung af Skottland suttit fångna. Sedan besågo vi det kungliga kapellet, som ligger nedanför det runda tornet. Detta kapell är den närvarande kungliga familjens begrafningsplats. Man ser likväl inga monumenter där efter engelska konungar; de äro alla nedsatta i underjordiska hvalf, som efteråt åter beläggas med golfstenen och ej öppnas förrän vid ny begrafning. Om i dessa obesökta hvalf man gifvit någonting kungligt åt det liflösa stoftet af människan, kunde vi ej erfara. På en grafsten läste jag i förbigående: »Here lies the body of Henry the seventh.» Där fanns ingen rad mer. I detta kapell är såsom i alla så kallade chapels blott en viss del ägnad åt gudstjänsten. Denna del är inbyggd för sig och ger visst icke bekvämt rum åt 150 människor. Öfver bänkarna hänga på någon höjd fanor, som hvar och en är virkad med ett vapen och som tillhöra nu lefvande riddare af strumpebandsorden. Under
