längre än från ½ 7 till klockan ½ 11. Ett dylikt på gatan, som brinner hela natten, kostar 6 pund om året. Beräknar man då, hvad våra vanliga Argandska lampor kosta med rofolja eller bättre lampolja, så ser det ut, som skulle en termolampinrättning icke ge någon stor fördel. Likväl bör jag erinra, att detta är hvad köparen betalar för gasen, ej hvad den kostar säljaren.
Accum berättade oss sedan, huru det tillgår att med platina öfverdraga stenkärl. Man löser platinan i kungsvatten, koncentrerar solution och skakar den med terpentinolja. Metallen reduceras, blandar sig i oändligt fint fördeladt tillstånd med oljan, och denna olja strykes på det oglaserade godset. Den får ej hålla mycket platina. Sedan det torkat riktigt, doppas godset i glasyrblandningen och brännes sedan som vanligt. På glasyrens insida bildar sig då en oändligt tunn hinna af platina, som har metallglans i beröringen med glaset. Några få försök äro tillräckliga för att inhämta, hvad som är lagom metallhalt i terpentinoljan.
Jag frågade honom, huru sodavattnet korkas. Han svarade därpå, att det sker utan allt maskineri [och] att man endast har en passande kork till reds. Vattnet håller vid dess utsprutning 4 till 5 atmosfärer gas; man förlorar 1 till 1 ½, innan korken hinner in, men vattnet har ännu tillräckligt kvar. — Händelsen förde samtalet på elddonen af svafvelstickor, som tändas i svafvelsyra, hvilka Accum fabricerar och säljer. Hans stickor äro icke svaflade. De göras på följande sätt: man får tunna, med en särskild maskin utskurna remsor af amerikansk tall till köps… Ändarna af denna remsa doppas i en blandning af syrsatt saltsyradt kali, pulver af olibanum och mjölklister, utan allt svafvel. I brist af olibanum kan man ock taga mastiche. Sedan detta på båda ändar torkat, delas remsorna i stickor, och stickorna skäras sedan itu. Äfven för detta har man maskineri. Svafvelsyran slås på asbest. En hufvudsak är att ej hafva för mycket syra på asbesten. Dessa stickor
