Greenwich till hälften af sin bredd i små rum för de galna; den andra hälften är ett långt, för dem alla gemensamt galleri. Hvart och ett af dessa små rum tycktes mig hafva 4 ½ à 5 alnar i bredd och något mera i längd. Där står en liten stålsäng försedd med en tagelmadrass och ett par filtar med lakan. Högt öfver sängen är ett litet fönster med galler, och bredvid sängen står en stol. De läsas alla in, hvar i sitt rum, om nätterna, och om dagarna äro de ute och rummen stängda. I ena ändan af rummet har rummets väktare en snygg och rymlig kammare, och midtemot hafva dårarne sin matsal. De åto just sin middag, då vi kommo. Den bestod i smör, hvetebröd och risgrynsvälling. Den senare åts med träsked utur träkärl, och smöret ströks med skeden öfver brödet, ty knif och gaffel få naturligtvis ej komma i deras händer. Jag kan försäkra, att på ingen konungs bord serveras ett bättre bröd än det, som ges åt invånarne i Bedlam.
På andra ändan af galleriet hafva de ett afträdesrum, som också förtjänar att omtalas för dess ovanliga snygghet. Man har i England mycket raffinerat i denna väg. Den hufvudsakliga delen af detta rum är en med bly öfverdragen ho, hvari contenta emottagas. Då man sedan öppnar dörren för att gå ut, så öppnar hon en ventil, som släpper en stark vattenström för några ögonblick i hon, hvarigenom denna rensköljes, och rummet blir utan all stank af färska eller gamla samlingar.
De galna, som äro så rasande, att de skulle göra skada, hindras därifrån på ett ganska enkelt sätt: man sätter på dem en tröja med långa ärmar, hvilka, sedan man lagt armarna i kors öfver bröstet, knytas bak öfver ryggen. Nu släppes personen lös och kan med denna lindriga fängsling intet mer uträtta. Vi sågo ett par sådana och frågade verkets föreståndare, som ledsagade oss, om dessa tröjor voro hårdt åtsnörda, då den person, som var föremål för vår uppmärksamhet, svarade: »Ånej, de inkommodera icke det minsta» och viste, att armen hade en viss grad
