voro båda norrmännen, general Sparre (grefvinnan Tersmedens bror), Volter Gahn och din ödmjuke tjänare, som på hög befallning tog ett svettbad. Drottningen är mycket artig och vänlig mot svenskarne; man ser tydligt, att hon bemödar sig för att förbinda dem. Vi äro likväl litet otacksamma, ty de tänkande bland oss glömma ej den respekt man är skyldig sin konungs gemål, en respekt som gärna jagar en del af kordialiteten, det väsentligaste af nöjet, på porten, särdeles då på samma gång franska buteljkrämare alldeles glömma drottningen och umgås där med mera frihet än i många andra hus. — Jag hoppas, att drottningen reser hem i vår. Med hennes hälsa är slätt ingen fara. Hon har litet nervkrämpor men alla af det slag, att resa och ombyte af föremål skola bidraga att borttaga dem. …
Paris den 28 december 1818.
… Vi hafva nu fått en liten barvinter, som när det är som kallast, ibland går till 3 grader, men med allt det är den obehaglig, ty här är beständigt, äfven med klar himmel, hvad man hos oss kallar gråkallt. Likväl frysa vi svenskar mer än fransoserna, eller om vi frysa lika, så pinar det åtminstone oss mer, som äro vana att mindre lifligt känna en så ringa grad af köld, när den är torr. Man ser ännu blott här och där en syrtut eller en kapprock. Mängden går klädd nu som i somras men går blott litet fortare. — Nu kom jag att kasta ögat utåt gatan och se — det begynner snöga. Denna hugkomst af det kära hemmet fröjdar mig ganska mycket. — Jag har hittills varit så lycklig att hafva ett rum, som med en ständigt brinnande brasa hållit sig någorlunda bra varmt. Vi skola snart flytta till gref Löwenhjelms nya hotell, få se huru godt där blir. Rummen äro mycket stora. Fransoserna förstå alldeles icke att värma sig. Man har stora spislar öfverallt, prydda med stora väggfasta speglar äfven hos de lägre bland handtverkare. Spiseln är omsatt med en svart marmor, som är
