just, att jag såg, hur hingsten trampade armar och ben af honom, men se — han stod upp igen, skakade af sig askan och kröp åter upp på hästen, där han denna gång blef kvarsittande. Med en stor spatserkäpp, som han hade i högra handen, hämnades han på hingsten och red nu åter framför oss, såsom närlagda figur här visar honom. En person, som vi på vägen tilltalade och som förstod
fransyska, gaf oss anvisning på det berg vi sökte och sade, att det kallades la Gravenne de Thueyts. I byn fingo vi en gosse, som visade oss dit. Men bergets utseende svarade alldeles icke emot beskrifningen i vår itinerär, som föreskref, att vi skulle stiga upp och bese kratern samt sedan betrakta lava-courant‘en, som skulle vara prismatisk och genomskuren af en bäck. Vi funno väl en bäck, men ingen coulée af lava. Jag uppsteg ej utan möda ensam till mer än tre fjärdedelar af bergets höjd, men som
