samma bädd bredvid hvarandra, och man tycker, att en rät linje skiljer det blågrå Rhône-vattnet från den grågula Saônen. Vi foro på en träbro öfver Saône-strömmen, som är ganska bred, och följde sedan på en ganska vacker och med italiensk poppel planterad boulevard Rhônestranden in till Lyon, hvars hufvudsakligaste del är belägen emellan båda floderna. Vi togo in på värdshuset Hôtel de Milan, efterskickade våra saker hos apotekaren, tvättade af oss landsvägsdammet i ett på Rhône-strömmen liggande badhus, inrättadt efter les bains Viguier i Paris, och gingo till sängs kl. 9.
Den 6 juli. Vår första omsorg blef att betinga plats i diligensen till Genève. Den skulle ej afgå förrän fredagen, hvarföre vi fingo hålla till godo att i Lyon afbida tiden därtill; lyckligtvis voro vi på ett godt ställe. Därifrån gingo vi upp i polisen att låta visera våra pass för afresan öfver franska gränsen till Genève. Sedan besökte vi le Palais du commerce et des arts för att bese det där befintliga museum. Vi blefvo insläppta och förundrade oss ganska mycket öfver den mängd vackra saker, som här funnos. En stor mängd af taflor, hvaribland många sades vara originaler af de namnkunnigaste mästare. Bland dessa utmärkte man åt oss en, författad af Rafaels läromästare och enligt underskriften skänkt af påfven Pius VI till staden Lyon såsom ett åminne af dess tacksamhet för det sätt, hvarpå han här blifvit emottagen.150 Alla ansikten på denna tafla voro ganska väl målade, men allt stod i ett planum; man hade ännu ej lärt perspektivmålningen. Af romerska antikviteter, som för det mesta blifvit uppgräfda i och omkring Lyon, fanns här en ofantlig mängd samt något af egyptiska. Bland de romerska fanns en mängd af glaskärl, till och med fyrkantiga flaskor med inslipade proppar af ett ljust, grönaktigt glas, på hvilka man såg, att redan romarne känt konsten att genom blåsning gifva glaset sin form.
