på en från höjden nedstigande ås ligger ett litet af sten uppbyggdt hus, som en fransk arkitekt låtit uppföra för de resandes bekvämlighet. Man finner där en spisel, ett bord, några stolar och några bänkar, hvaraf man i nödfall kan göra sig en säng. Detta lilla hus är efter en tre timmars fortsatt vandring uppföre ganska välkommet. Vanligen låter man guiden bära en liten munprovision, hvilken man från herdehyddan förökar med mjölk, smör, ost och i denna årstiden smultron; man hvilar sig, värmer sig, ty man är nu 950 famnar högt öfver hafvets yta, omgifven af isberg och snö på alla sidor, frukosterar och fortsätter sedan sin vandring utföre på andra sidan om berget ned till det så kallade Ishafvet.
Så snart man kommer på höjden af Montanvert, utbreder sig nedanför detta så kallade haf, som ej är annat än en djup dal, på alla sidor omfattad af höga berg, hvilkas spetsar flera hundrade famnar högt äro betäckta med en evig snö, som tidtals nedrasar i dalen, hvilken däraf blifvit fylld, ända till dess ett isaflopp blifvit möjligt. Denna med is fyllda sträcka är ej fullt en svensk mil lång och något mindre än ¼ mil bred. Den har en sakta, nästan omärklig stupning mot Chamouny-dalen, dit dess ofantliga ismassa småningom åker utföre på ett mot slutet tämmeligen brådstupande plan och bildar där en stor glacier, kallad Glacier des Bois, emedan den slutar sig i en liten skogspark af höga granar. En by ligger ett stenkast därunder, hvars närmast glaciern belägna hus nu äro öfvergifna, emedan glaciern skridit dem betydligt närmare än fordom. — Efter inhämtad frukost, hvarvid vi alldeles icke förgato en liten kvartersbutelj med kirschwasser, företogs nedstigandet till Ishafvet. Herdegumman lät betala sig 3 francs för två muggar mjölk, innehållande kanske ¾ kanna tillsamman, samma 30 sous för 3 tefat dåliga smultron. Det fattiga folket slår sig således ut på handeln. Gumman förebar, att hon måste betala 300 francs om året till församlingen för rättigheten att här hålla sin hydda och sin boskap.
