nedåt. Hvar visare hade omkring sig en liten emaljerad tafla med ställets namn och timmarna, och då dessa taflor insattes, vände man för hvar och en motsvariga timmar ned. Midt i centrum satt ett vanligt ur, som också ställdes på samma sätt. I mån som timvisaren på detta ur går omkring, vrider sig också den stora taflan omkring, så att hela konsten blef att meddela timvisarens rörelse åt taflan. Vi slutade ej denna åskådning, förrän det redan var för mörkt att längre fortsätta den. Månen var nu uppe på horisonten, och Blöde föreslog att försöka en till astronomiska kabinettet för någon tid sedan kommen Dollonds tub, hvilket också verkställdes. Men som, sedan man sett månen i Stockholm, man kan göra sig ett ungefärligt begrepp om månen i Dresden, så skall jag icke nämna något om hvad vi här sågo. Af Jupiter sågo vi tydligt bältena och tre månar.
Efter hemkomsten fick jag visit af bokhandlaren Barth från Leipzig, som hitkommit för att genom mig engagera Blöde att lämna honom i förlag öfversättningen af lärboken i kemien, hvars första Blumhofska upplaga han haft i förlag och därpå förlorat 2,000 thaler. Men som Blöde redan tagit förläggare, tröstade sig Barth, gladde sig åt, att jag trodde en mängd alltför grofva osanningar, dem han sade mig till ursäkt för sitt förhållande såväl mot mig vid förra öfversättningen som mot bergsrådet Broling, och vi skildes de bästa vänner i världen.211
Den 29 augusti. Söndag. Jag besökte kl. 8 hofrådet Treutler, som i förrgår visade oss das Grüne Gewölb, för att genomgå hans mineralsamling, som var ganska fullständig och väl försedd med både vackra och rara saker. Oaktadt vi nästan i galopp genomsågo den, varade det dock till kl. ½ 12. Treutler skänkte mig ett stycke karpholit, ett nytt fossil, som jag förut endast sett i Werners samling, paulit samt gänseköthiges Silber.212
