Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
370
ANMÄRKNINGAR

Philos, Transactions och föranledde en hetsig polemik från J. Leslies sida, hvarom se sid. 104.

29. Möjligen afses här Alexander Lindsay, 6:th earl of Balcarres and earl of Crawford, f. 1752, d. 1825.

30. Generalkonsul Grill hade i sitt äktenskap med Maria Elisabet Hackson döttrarna Maria, f 1778, och Carolina, f. 1780, bägge födda och uppfostrade i England.

31. Denna afhandling utgjorde en något tillökad bearbetning af Berzelii »Försök till en allmän öfverblick af varmblodiga djurvätskors sammansättning» (Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi III, Stockholm 1810). Den utkom på engelska i 3:e volymen af det nämnda sällskapets Medico-chirurgical transactions under titeln »General views of the composition of animal fluids», 79 s. 8:o, London 1812.

32. Beskrifningen hänför sig tydligen till den i närheten af Uffington belägna s. k. White horse hill, så benämnd efter en i gräsvallen på angifvet sätt åstadkommen afbildning af en häst. Bilden, som är af betydande dimensioner (längden uppgifves till 370 eng. fot), säges ursprungligen hafva tillkommit på Alfred den stores tillskyndas såsom ett slags minnesmärke efter dennes seger öfver danskarne vid Ashdown år 871.

33. Wavellitens halt af fosforsyra var vid denna tid ännu obekant. Först efter sitt andra besök i England 1818 fick Berzelius tillfälle att underkasta detta mineral en närmare analys och beriktiga den äldre, felaktiga uppfattningen af dess sammansättning. Jfr s. 109.

34. Bör möjligen vara Pulteney street

35. De beståndsdelar, som hufvudsakligen förekomma upplösta i Bathkällornas vatten, äro gips, klornatrium och magnesiumsulfat. Enligt en af Merck 1848 utförd bestämning innehöllo 10,000 delar af detta vatten 11,38 d. gips, 4,06 d. klornatrium, 2,40 d. magnesiumsulfat och 1,31 d. kalciumkarbonat. Totala halten af upplösta ämnen är visserligen ganska låg, dock icke afsevärdt lägre än i vissa af kontinentens mineralvatten t. ex. Emser-, Pyrmont- och Wildunger-vatten. Jfr Lersch, Einleitung in die Mineralquellenlehre II, s. 1243 (Erlangen 1857).