Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/395

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
379
ANMÄRKNINGAR.

Berzelius ifrigt bekämpade hypotesen, att alla grundämnens atomvikter vore att anse som jämna multipler af vätets, kan det väcka förvåning, att Berzelius icke här i samband med Prouts namn omtalar denna hypotes, som dock redan 1815— 1816 sett dagen uti tvenne i Thomsons Annals of philosophy publicerade uppsatser. Detta finner sin förklaring däri, att dessa uppsatser voro anonyma och an anonymiteten antagligen ännu icke blifvit röjd. Prouts »undersökningar på animaliska ämnen», som Berzelius här omnämner, hade dittills för det mesta behandlat mycket speciella föremål, såsom exkrement af boa constrictor, amniosvätskan fiån en ko, bläckfiskens bläckvätska o. s. v.

79. Att man ännu så sent som nära ett fjärdedels sekel efter Lavoisiers död på allvar kunde sätta i fråga, att oorganiska ämnen, såsom alkalier och jordarter, skulle kunna nybildas genom lifsprocessen, är onekligen ganska märkligt och visar måhända bättre än något annat, hvilka högt uppdrifna föreställningar man ännu vid denna tid gjorde sig om den s. k. lifskraftens förmåga såsom kemiskt agens.

80. Ett i slutet af adertonde och början af nittonde århundradet, efter hvad det vill synas, rätt allmänt användt arcanum emot gikt. Det kallas efter sin upphofsman äfven eau médicinale de Husson. Den franske läkaren Henri Marie Husson (f. 1772) har i Annales de la Société de médecine de Montpellier, tome 37, lämnat ett recept till detta artanum, som, ifall hvad N. J. Berlin i sin svenska farmakopé (Lund 1849) därom anför är riktigt, verkligen tyckes hafva innehållit ett extrakt af colchicum såsom verksam beståndsdel.

81. Den här åsyftade grosshandlaren Herman Teodor Philipson (namnet skrifves äfven Philipsén), som inlagt stora förtjänster om skolväsendet och fattigvården i Stockholm, hade bl. a. år 1811 inrättat den ännu existerande, efter honom benämnda fattigskolan vid Adolf Fredriks torg på Södermalm. Denna skola blef en af de första, om icke den allra första inom Sverige, som tillämpade den s. k. Bell-Lancasterska metoden eller växelundervisningen, af hvilken Berzelius längre fram (sid. 149) lämnar en utförlig skildring. Skolans lärare, en magister P. R. Svensson, införde nämligen efter 1819 detta undervisningssystem, om hvilket han nyss förut inhämtat närmare kännedom under en studieresa i Storbritannien. Möjligen är denna hans resa att anse som en frukt af Allens