Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
380
ANMÄRKNINGAR

sammanträffande med Philipson. — Den sistnämnde fick, redan innan Berzelius hunnit återvända till fäderneslandet, ett sorgligt slut, i det han under ett anfall af sinnesförvirring själf förkortade sitt lif. För de närmare omständigheterna vid detta tillfälle redogör Palmstedt utförligt i sitt bref till Berzelius af den 16 juli 1819.

82. Hvilket arbete af Brande som här åsyftas, är icke fullt tydligt. Brandes uppfattning af gångarnas natur framgår i hvarje fall af hans sedermera utgifna »Outlines of geology», London 1829, hvari han på det skarpaste polemiserar mot den Wernerska teorien. Ur modern synpunkt var denna polemik delvis berättigad, alldenstund Werner icke gjorde någon bestämd skillnad emellan mineralgångar och bergartsgångar. (Jämför Sir Archibald Geikie, The founders of geology, s. 128, Baltimore 1901.)

Berzelius själf synes vid denna tid snarast hafva lutat åt neptunismen, ehuru han å andra sidan ingalunda var blind för denna skolas öfverdrifter. Jämför anm. 148.

83. Hatfields mordförsök mot Georg III ägde rum 1800; då Berzelius här uppger, att det skulle skett »för fyrtio år sedan», beror detta antagligen på en förväxling med ett annat af de många attentat, för hvilka nämnde monark under sin långvariga regeringstid var utsatt. Den 25 juli 1777 (således 41 år före resejournalens affattande) hade nämligen konungen, likaledes under ett teaterbesök — den gången på vägen till Haymarket theatre — blifvit anfallen af en vansinnig kvinna (en annan än den sedermera omnämnda mrs Nicholson). —

Davis var ursprungligen officer; han hade den 8 april 1818 vid ingången till krigsministeriet aflossat ett skott mot Palmerston, som däraf sårades i höften.

84. Mrs Nicholsons mordförsök mot Georg III föröfvades den 2 augusti 1786 i porten till S:t James‘ palats.

85. Beskrifningen öfver gasverken återfinnes i form af en särskild bilaga till den engelska resan, sid. 164, motsvarande dess plats i manuskriptet.

86. Kemisten Pepys var son till W. H. Pepys, en knifsmed och kirurgisk instrumentmakare i London, hvars affär han sedermera öfvertog. Han var en af de första styresmännen för den här åsyftade London Institution. I likhet med sin