Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/419

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
403
ANMÄRKNINGAR.

212. Karpholiten, ett vatten- och manganhaltigt alumosilikat, hade 1817 för första gången beskrifvits under detta af Werner gifna namn. Paulit kallades, likaledes af Werner, ett slags hypersten på grund af förekomsten på ön S:t Paul utanför Labrador. Gänsekothig-erz, äfven kallad goose-dung ore, chenokoprolit och ganomatit, är en arsenik-, antimon- och kobolthaltig järnsinter.

213. Då Berzelius här anger den nyblifna spanska drottningen såsom dotter till konungen af Sachsen, måste detta bero på ett misstag. Den sachsiska prinsessan Maria Josepha, hvars bröllop med Ferdinand VII mycket riktigt firades den 28 augusti 1819, var nämligen dotter till konung Friedrich Augusts yngre broder, den s. 328 omtalade prins Maximilian.

214. Den företrädesvis som miniatyr-, emalj- och pastellmålare kände konstnären Jean Étienne Liotard från Genève vistades flera år i Konntantinopel och bar sedermera orientalisk dräkt, hvaraf han erhöll binamnet le peintre turc. Bland Liotards arbeten torde just hans vanligen s. k. Chokoladenmädchen i Dresdenergalleriet vara ett af de mest bekanta. Hans själfporträtt finnes i Galleria degli Uffizi i Firenze.

215. En fullständig analys af Haarkies (numera vanligen benämnd millerit) utfördes ett par år senare af Arfvedson på material, som af Berzelius ställdes till hans förfogande. Den finnes publicerad i K. V. A. handl. 1822, s. 443—446.

216. Just de år, under hvilka Berzelii resa infaller, kunna sägas bilda epok inom myntningstekniken genom uppfinningen af Uhlhorns enligt knähäftygsprincipen konstruerade präglingsmaskin (1817), som under den närmast följande tiden vann insteg vid flera af de mest betydande myntverken i Europa.

217. Ett bref från Palmstedt till Berzelius, dateradt den 16 juli 1819, hvilket ännu finnes i behåll, låter förmoda, att de här åsyftade, med döden afgångna personerna voro en fabrikör Bergman i Stockholm och hans dotter, för hvilken senare Almroth säges hafva hyst en synnerlig tillgifvenhet.

218. Det 1816 stiftade Gesellschaft für Mineralogie zu Dresden, af hvilket Berzelius 1818 hade blifvit ledamot, utgaf