Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
33
21 JULI.

tidningarnas uppmärksamhet, så att den stackars hertigen ändteligen blef glömd. Men prompt utkom en karrikatyr, föreställande aset af den döda fisken, inför hvilket hertigen af York knäböjande utgjuter sin tacksägelse för den barmhärtighet aset bevisat honom, därigenom att det dragit den allmänna uppmärksamheten från hans blottade svagheter.25

Vi frukosterade hos en annan af bibelsällskapets sekreterare, som äfven ditrest förgäfves, och gingo sedan att bese slottet i Windsor. Det är byggdt i en gammal gotisk stil och öfver all beskrifning fult. Denna otingligt stora, oregelbundna, mörka stenhusmassa skulle gifva den bästa näring för imagination hos en romanskrifvare, som håller på att hopdikta en spökelsehistoria. Rummen inuti slottet äro djupa och mörka, för det mesta behängda med målningar af bättre och sämre sort. Vi gingo för hastigt igenom rummen, for att jag kunde fästa någon uppmärksamhet vid något af dessa stycken i synnerhet.

I ett af rummen låg på en särskild guéridon en hvit flagga med förra franska vapnet, tre gyllene liljor. Denna flagga är ett minne af duke of Marlboroughs seger öfver fransoserna, men den har tillika en annan betydelse: staten förlänte åt honom ett stort gods och byggde där ett präktigt slott. Detta går i arf till hans efterkommande såsom en forläning från staten, hvilken icke är deras egendom och hvilken staten, om den så funne för godt, kunde återtaga. På det duke of Marlborough aldrig må glömma denna dépendence, måste han hvarje år den sista augusti inskicka en sådan fana. Glömmer han det, så upphör hans äganderätt till det skönt godset. — Detta synes vara ett lappri i början, men då man erinrar, huru ofta en förläning genom häfd öfvergår till egendomsrätt, så skall man finna detta försiktighetsmått rätt nyttigt. Om t. ex. ägaren af Helleforsen i Västmanland fått lof att årligen påminna om naturen af sin besittning, så hade detta verk visserligen aldrig blifvit abalieneradt från kronan.26 — På

Berzelius, Reseanteckningar.5