Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
64
DAGBOK UNDER SOMMAREN 1812.

och han gick nu att visa detta med ett experiment: han infunderade galläpplen, som förut blifvit utlakade med vatten, och lofvade oss att nu få se, huru den nya infusion skulle falla limsolution utan att svärta järn. Ehuru motsatsen af hvad han lofvat inträffade, så sade han likväl, att den svarta färgen här var betydligt ringare relativt till limfällningen, så att man tydligt såg, att litet galläpplesyra medföljt. Det ar svårt att säga, om detta kom af okunnighet eller om han med flit sökte fram sina paradoxer för att traktera mig. Därefter kom han till eterberedning. Han destillerade svafvelsyre- och salpetersyreeter. Jag kom att sitta helt nära dessa apparater, och då han upphettade den förstnämnda med en grof Argands-lampa helt häftigt, så höll jag helt försiktigt hatten emellan ansiktet och retorten för att ej bli kvitt äfven det vänstra ögats bruk;52 jag hörde bullret af kokningen och väntade hvar minut explosion, då en degdait föll af recipienten, och eterångorna togo sig utväg genom den springa, som degen förut betäckte, och med detsamma blef jag trankil; Pearson steg då upp och minskade elden. Då han ville se, om något samlat sig i recipienten, som var ogenomskinlig i anseende till den smuts, hvaraf den utpå var öfverdragen, vätte han på fingret och gjorde glaset rent, ungefar där han väntade sig randen af etern, och på samma sätt gjorde hvar och en, som ville titta in i hans glas. Ättiketer gjorde han i ett vinglas af svafvelsyra, alkohol och blysocker, som icke upphettades, och han bar glaset ikring till alla näsor för att låta känna lukten af ättiketer, hvartill icke fanns den minsta tillstymmelse. Saltsyreeter gjordes på lika sätt af svafvelsyra, alkohol, svart manganoxid och koksalt; rummet luktade af syrsatt saltsyra, och alla, som stucko näsan i glaset, hostade, ty öfverskottet af syrsatt saltsyra kväfde dem. Slutligen gaf han oss eterbildningens teori: alkohol håller mycket kol, syrorna precipitera en stor del af detta kol, och eter, som håller mindre kol, bildas. Mera syra afskiljer kol från etern och