samma trakt, o. 1220. Båda afbrändes 1297, och uppbygdes åter närmare sjön på bekostnad af Birger Persson till Finsta; de brunno åter 1502, och torde knappt ha blifvit fullkomligt återställda före reformationen, då klostret upphäfdes, och dess egendom indrogs till kronan. Ännu 1566 funnos några nunnor qvar, vilka då anmodades att vinnlägga sig om allmogens barns undervisning. Spår finnas qvar efter klosterbyggnaden. Kyrkan undergick åren 1620—24 en ombyggnad; bekostad dels af sockenboerne i allmänhet, dels af dåvarande egaren till det nyligen åter bildade herregodset. Den är i götisk stil, med dubbel pelar-rad, en af de vackraste lantkyrkor i länet; altartafla, predikstol och andra tillhörigheter äro krigsbyte från Oliva kloster i Preussen; så var ock den fordna orgeln, nu såld till Häggeby kyrka, och ersatt med en ny år 1804. Bland äldre grafminnen är en sten, som bär Folkungen Holmgeirs namn, dock troligen från en vida yngre, ehuru katholsk tid; äfven hans far Knut Johansson och dess gemål sägas vara här begrafna; från nyare tider är Wrangelska grafchoret, bygdt 1620, innehållande en cenotaph öfver Herman Wrangel, och sonen Carl Gustaf W:s bild till häst af gips; likaledes slägten Sabels till Bagarbo graf; slutligen förvaras här ock stoftet af skaldinnan fru Nordenflycht, som en tid bodde vid lägenheten Qvarnlöth eller Lugnet vid Gårans strand, och dränkte sig i en dervarande qvarndamm. — Från äldsta tider slutligen finnes rikedom på minnen, såsom grafhögar på många ställen, mest inuti landet utefter vägen, den största vid Ljusta; stensättningar vid Qvarnlöth, på Håfberget, m. m.; samt runstenar, dels vid kyrkan och utefter vägen, dels och mest vester ut.
Gårdar: Skokloster, 4 1⁄8 mantal frälse säteri, med tillhörande numera 1 1⁄2 frälse säteri, 12 1⁄2 frälse inom socknen, förekommer såsom herresäte o. 1168, har varit gammalt Folkunga-gods, derpå troligen helt och hållet, jemte en stor mängd andra egendomar, tillhörigt det af nämda slägt stiftade klostret. Sedan detta blifvit upphäfdt, förekommer godset såsom skänkt af K. Johan III åt prinsessan Sophia; af K. Carl IX förlänadt till Christer Somme, som snart genom förräderi
