Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
141

Fjerdhundraland; och att der, af gammalt, är en bytesplats för slättbygdens spanmål och Östersjö-skärgårdens fiskvaror, är förut omtaladt. Söder om ån, på f. d. allmänningen Rymningen, hade Gustaf Wasa ett läger år 152l.

Gårdar: Thorslunda, nära kyrkan, 1 mantal frälse säteri, synes ha tillhört slägterna Rosenberg och Törnhjelm på 1600-talet, sednare Silvius, Fägerstråle o. 1741, m. fl., 1825 Otter, och egdes 1849, jemte o. 3 m., hvaribland 1 m. fr. sät. och 58 skatte Fröslunda, af Glosmeyer. — Hamra, n. v. nära Alstasjön, 1 m. frälse säteri, förekommer såsom herregods åtminstone från början af 1600-talet, har tillhört slägterna Silfversparre o. 1670, Fägerstråle 1741, m. fl., 1825 v. Küsell, och 1849 Sunesson. — Taxnäs, n., i ett täckt läge vid Alstasjön, 1 12 m. skatte (från 1763), förekommer o. 1300, egdes 1825 af Sunesson, tillhör nu, jemte 1 12 m., frih. v. Kræmer. — Kaplansbol i Knyllinge, 12 m.

38. Biskopskulla socken, mellan Fröslunda i ostnordost, Litslena och Herkeberga i söder, Långtora i vester, samt Örsunds-ån och Alstasjön i norr mot Nysätra, upptager 0,187 qv. mil land, 0,002 vatten; mestadels en vacker slätt, ej alldeles skoglös, i norr något sank, för öfrigt omvexlande med bergkullar, mest i rigtning från sydvest till nordost. Ett vattendrag vid östra gränsen går till Fröslunda. Rådande jordmån är lera och svartmylla, åkerbruk är hufvudnäringen. Hemmantalet är 55 oförm., 44 58 förm., hvaraf 22 34 skatte, 12 krono, 9 78 frälse. Folkmängden år 1840 var 629 på 118 hushåll, år 1848: 628. — Norra vägen mellan Upsala och Westerås går här fram i sydsydvestlig rigtning mellan Fröslunda och Långtora, och sammanfaller med den öster ifrån kommande vägen mellan Stockholm och Sala. En mindre väg utgår från vägskälet, åt nordvest, förbi kyrkan, som ligger 3 mil från Upsala, och till Landsberga, der den delar sig till Nysätra och Långtora.

Kulla nämnes 1314, såsom hörande till Laghund, och redan 1280 under formen Kollar; kallas ock af gammalt Biskopskulla, sannolikt emedan erkebiskoparne egt socknens