12
vid Flötsund inåt Stockholms län. Men en gren uppsticker i Sko-bygden, vid Gårans och Arnöfjärdens östra strand, samt vid Ullfjärdens vestra, går genom Kalmar, Bro och Låssa socknar till Mälaren, och bildar åtskilliga öar mellan Norra Björkfjärden och Brofjärden. Mindre betydande för detta län är en sandås, som från Thorstuna härad går inåt Åsunda, följer dess gräns mot Lagunda, genomskär östra delen af Wårfrukyrka socken, bildar till en del grunden för Enköpings stad, och återfinnes slutligen i Mälarens öar.
För jord- och berg-arternas inbördes förhållanden och landets deraf följande mottaglighet för mensklig odling, är länets fördelning vester och öster om Fyris-ån, samt inom den vestra delen, norr och söder om Örsunds-ån mest betydande[1]. »Nordens äldsta grundberg, den Röda Graniten, upptager så allmänt vestra länets norra del, att undantagen äro för obetydliga att här särskildt uppräknas. Den utgör länets mest öfver hafvet höjda del, isynnerhet emot Dalelfven, och bildar ett mera eller mindre kuperadt land, som särdeles mot Westmanland och Gestrikland är sandfylldt och skogbeväxt; men ju närmare mot Fyris-ån, desto mera vidga sig dalbottnarne emellan kullarne till odlingsbarare land, som slutligen i hufvuddalen antager karakteren af slättland, isynnerhet i Bälinge, Ehrentuna, Lena och Tensta socknar; äfvensom uti en del af Läby, Ramsta, Gryta, Balingsta, Åker, Dalby och Näs, omkring Ekoln och Låsta-viken belägna socknar, der berggrunden är syenit.»
»Vestra Uplands södra del har grå granit och gneis till berggrund, som emot Låsta-viken, genom upptagande af hornblende, blir syenit-artad. Här som vanligt bildar den ett flackt och vågigt, med glesa kullar bespäckadt land, hvars allmänt odlade dalar sällan uppnå 30 fots höjd öfver hafvet.»
- ↑ Det nästföljande är uppsatt, och benäget meddeladt af Berghauptman J. H. af Forselles i Sala, jemte en inledande framställning af vattenfördelningen, hvarur ock åtskilliga drag till det ofvanstående äro lånade.
