Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156

och upptager 0,449 qv. mil land. Läby-åns dalgång, i rigtning mot öster och söder, är temligen sidländt; längre i vester, och i norr, till och omkring ett annat vattendrag, som kommer från Börje socken, omvexla bördiga slätter å lerjord, med skogs- eller bergbackar och sanka trakter; vestligast går, åt söder från Upsala stad, en sandås, å hvilken finnas några kronoparker; den sluttar här i söder temligen brant mot ån, men sjelfva stränderna äro sidländta; utloppet vid Flötsund är trångt, krokigt och besväradt af sand. Ortens hufvudnäring är åkerbruk, hvartill å enskildta ställen kommer boskapsskötsel i större mån än vanligt, samt biförtjenster på Upsala stad. Hemmantalet är 61 18 oförm., 50 1116 förm., hvaraf 15 12 skatte, 27 1116 krono, 74 12 frälse. Folkmängden år 1840 var 834, på 167 hushåll, år 1848: 867. — Genom socknen gå tre landsvägar från Upsala, den till Stockholm söder ut genom kronoparkerna till Flötsunds bro, den till Westerås åt vester till Läby, den till Wåla härad åt nordvest till Börje; en utgrening från den förstnämda följer Fyris-ån till centralhospitalet, en annan går åt sydvest till Näs. Om Flötsunds fordna betydelse såsom gränsort för Tiundaland, nu för Upsala län, och dess närvarande såsom bytesplats för sädesbygdens spanmål, och skärgårdens af Stockholms län fiskvaror, är förut taladt.

Ecclesia trinitatis nämnes 1314 såsom hörande till Ullarakir, 1317 delvis till Waxald. Kyrkoherdar, tillika kaniker i Upsala, förekomma på 1400-talet; från 1613 till 1806 var socknen förenad med Domkyrkoförsamlingen till ett pastorat, anslogs sistnämda år åt prefekten för det vid universitetet inrättade prestseminariet, och är nu sedan 1837 prebende för en theologie professor, samt räknas till 2:dra klassen. Kyrkan ligger inom Upsala stad. Orten har rikedom på fornlemningar, såsom grafhögar, fordom flera än nu, vid Ulltuna, kanske det gamla Ulleråker; en stor hög vid Håga by, enligt sägnen den K. Björns, som nämnes vid Ansgarii tid, flera mindre högar i närheten; »K. Björns kyrka», en qvarstående grundmur efter forntida byggnad, äfven vid Håga; runstenar i samma trakt och kring