Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
163

går från Högsta åt sydvest till Jumkil; en annan sydligare mellan Åkerby och Ehrentuna; en tredje möter från Gamla Upsala, och fortgår åt nordvest, förbi kyrkan, som ligger på slättbygden o. 1 mil från Upsala.

Belling förekommer 1314 såsom hörande till prov. Belling; kyrkoherdar, tillika, åtminstone mestadels, archidiaconi i Upsala, nämnas från midten af 13:de seklet; från midten af det 16:de är socknen ett prebende för erkebiskopen, och räknas nu till 1:sta klassens pastorater; kaplaner förekomma från 1593, andre kaplaner från 1731. Kyrkan beskrifves år 1829 såsom bygd af sten, till en del gammal, af 54 alnars längd, 14 12 a. bredd, men 1784—88 tillökt med en korssbyggnad af 38 a. längd och 16 34 a. bredd, allt till 18 alnars höjd; den innehåller epitaphier öfver erkeb. H. Benzelius, statssekr. M. Benzelstjerna m. fl. — Af fornlemningar skola inom socknen finnas, eller hafva funnits, ej mindre än 31 runstenar, vid kyrkan och omkring nästan hela sydöstra bygden.

Gårdar: Skediga, s. o. nära Fyris-ån, 2 mantal frälse säteri, har tillhört slägten Gripenhjelm, sednare Willemsen 1741, Schagerström 1825, Granberg 1849. — Ulfva qvarn och såg, s. o, tillhör Upsala akademi. — Prestgården, vid kyrkan, 2 18 m. krono; Kaplansbol 12 m. i Rörby, s. o. — Högsta gästgifvaregård, n. o., 1 m. — Kipplinge- eller Klippingeberg, n. v. nära Bälings-ån, 1 12 m. ber. säteri, har på 1600-talet tillhört slägten Edenberg, i nyare tider v. Engeström, som 1847 dertill egde 8 34 m. i denna socken. — Åkerlänna, n. v. inemot skogsbygden, 12 m. frälse säteri, tillhörde slägten Benzelstjerna o. 1741, sednare Stråle 1825, Schelin 1849, jemte underlydande 14 mantal. — Rørby med flera gårdsnamn förekomma 1316.

58. Skuttunge socken, mellan Bälinge i sydsydost, Harbo och sjön Temnaren i vester och norr, Björklinge i nordost, uti långsträckt form från nordvest till sydost, omfattar 0,934 qv. mil land, 0,019 vatten. Äfven här är sydöstra delen kring kyrkan och mot Wilsåkers- och Björklinge-ån, som länge utgör nordostlig gräns, en skoglös slätt med spridda bergkullar och hufvudsakligen lerhaltig jordmån; vestra hälften är en sank