Hoppa till innehållet

Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

176

13 34 frälse. Folkmängden år 1840 var 1167, på 247 hushåll, år 1848: 1200. — Östra Roslagsvägen från Upsala går härigenom från Danmark till Almunge, tvärtöfver vattendragen, förbi Böksta gästgifvaregård, belägen 1 12 mil från Upsala, och kyrkan nära derintill vid ån.

Fundbohæredh nämnes 1314 såsom hörande till provincia Resbohundæri af Tiundia och erkestiftet. Några kyrkoherdars namn förekomma från samma sekel, kaplanernes från 1586. Socknen utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra klassen. Kyrkan är af gråsten, gammal, tillbygd 1443, reparerad flera gånger, särdeles 1823, och har tvenne grafchor, för slägterna Didron och Tärnström; ett tredje, för grefliga slägten Posse, finnes på kyrkogården. — Af fornminnen omtalas runstenar, i och vid kyrkan, och flerstädes i socknens vestra del.

Gårdar: Löfsta, s.s.v., 6 mantal skatte, har tillhört grefl. slägten Posse, från 1825 amiralen gr. Rud. Cederström, som dog här 1833, och hvars slägt innehade godset år 1849, jemte 3 12 m. underlydande. — Bodarne, 1 m. skatte, tillhörde 1849 Tärnström. — Åby, v., 1 m. skatte med Laggafjärden, innehades 1849 af Sundin. — Broby, v., 2 58 m. skatte, med 34 underlydande, tillhörde 1825 Ankarkrona, 1849 Hellman. — Sundby, v., 2 m. frälse säteri, har i sextonde och sjuttonde seklerna hört under Hallqved, men synes på 1700-talet ha varit skiljdt derifrån, då slägterna Edenberg och Nisbeth nämnas såsom egare; lyder nu åter under Hallqved. — Prestgården, n., 1 34 m.; Kaplansbol 58 m. i Åkerby, v. — Böksta gästgifvaregård, 1 m. — Hallqved, ö., vid Funbosjöns östra sida, 3 34 m. ber. säteri, med Karberga 1 m. fr., Bred 14, Götarne 12, Hällby 14, Nyby 14 m. frälse säteri, hvartill komma Sundby och ännu 1 m. samt Bro qvarn; schäferi m. m. Hallqved förekommer 1288 under namnet Halqui, har varit kungsgård, kom under K. Johan III:s tid till en Seminski, 1596 till hertig Gustaf af Saxen, 1629 från dennes naturliga son Ruthencrantz till slägten Duwall, som innehade det vid reduktionstiden, då kronan tillerkändes lösningsrätt till godset; det förekommer derpå såsom berustadt, åter tillhörande enskildta egare, hvaribland år 1825

Didron;