Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
29

och bolag 113 million. Embets- och tjenstemän, 117 civile, 84 militäre, 252 andlige, voro taxerade för lön eller pension till ett sammanräknadt belopp af omkring 296,000 R:dr, eller p. m. 650 för person; 371 näringsidkande voro taxerade till 81,000 R:drs inkomst, eller p. m. 218 för hvar.

Under åren 1844 och 1845 försämrades välmågan i länet nästan allmänt, i följd af upprepade missvexter: efter en svag skörd år 1843 följde nemligen ett våt-år, då ej blott all slags skörd blef fördröjd, och till stor del förstörd, utan ock sådden för kommande året betydligt skadad; och sist år 1845, en uthållande torka, som nästan tillintetgjorde det lilla som varit att vänta af åker och äng. Genom vederbörandes utmärkt nitfulla omsorg föranstaltades enskildta insamlingar af spanmål, eller af pengar till inköp deraf, både för lifsuppehälle och för blifvande sådd, allt till ett belopp af 58,95523 R:dr och 81913 tunnor spanmål; till samma ändamål erhöllos låneanslag af allmänna medel till ett sammanräknadt belopp af 300,000 R:dr, utom 15,000, vid hvilka återbetalningsskyldighet ej var fästad. Den spanmål, som anskaffades, utdelades mest i små portioner, och de verkligen behöfvandes antal beräknas hafva varit 30,000 personer. Dessutom lära flera possessionater hafva efter förmåga biträdt sina underhafvande. Äfven börjades eller fortsattes en mängd arbetsföretag, till att bereda förtjenst åt dem, som kunde och måste af sådana tillfällen begagna sig. Lyckligtvis hafva de följande åren gifvit mera eller mindre lycklig äring, de med lån understödda hafva kunnat, många visserligen ej utan stora uppoffringar, göra successiva afbetalningar, så att vid slutet af år 1849 blott några hundrade Riksdaler af hela skulden återstod; och åtminstone den sjelfegande allmogen synes småningom återkomma till det jemna välstånd, som varit densamma egen. — Det alltjemnt framåtskridande skiftesverket, som borttager det fordna samhällighetsbruket i åker och äng, har, ehuru förenadt med kostnader, visat sig gynnande för omtankans och arbetsflitens stegring, och dermed äfven för välmågan, der det ej åtföljes af öfverdrifven hemmansklyfning.