Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
57

för Konungarne, offren och folkmötena; men vexte i anseende och folkmängd, då, efter christendomens införande i landet, först Konungarne togo sin bostad här, lemnande hedendomens medelpunkt; och sedermera, då äfven denna blifvit christnad, och säte för rikets erkebiskop, men efter 100 års förlopp befanns alltför öfvergifven af menniskor, att kunna uppbära denna rang, blef Aros omkring 1270 äfven erkebiskopssäte, med bibehållande af det förras namn. Egentlig konungastad upphörde det ungefär på samma tid att vara, sedan Stockholm uppstått, men har alltjemnt haft kunglig bostad inom sitt område, har varit kröningsstad ända till de sista seklerna, hyser sedan nära 4 århundraden rikets äldsta och mest besökta universitet, täflar med hufvudstaden i rikedom på minnen från äldre tider, mestadels fästade vid dess publika byggnader och inrättningar, och har i de nyaste tiderna, efter långvarigt stillastående, börjat att i rörelse och folkmängd vexa med rask fart. Ända till år 1828 hade det af gammalt andra platsen bland rikets städer, men har nu den 6:te, inom andra klassen. Handlingar, som mera eller mindre direkt angå dess privilegier, finnas ända från början af 1300-talet, egentliga stadfästelser å privilegierna från 1497.

Stadens äldsta plats torde vara att söka uppå åsen, i den s. k. Fjerdingen, då kanske det enda, som ej åtminstone en del af året var vattendränkt; der synes ock den äldsta kungsgården hafva varit, på samma ställe, der sedermera erkebiskopsgården stått, och nu stallmästaregården finnes. I följd af vattnets minskning i Mälaren, blefvo småningom stränderna af ån uttorkade och möjliga att bebygga, och stadens nedra delar uppstodo, dels kring en nyare kungsgård, sannolikt längst i söder inemot den deraf så kallade Kungsängen, och inom nuvarande Kungsängs-, äfven Wårfru-roten, der ock S:t Mariæ eller Wårfrukyrkan legat; dels norrut till den i Fyris-ån utlöpande, nu nästan uttorkade Svartbäcken, öfver hvilken fordna vägen från Gamla Upsala gick, öfver Tofva bro, hvars namn ännu igenfinnes i qvarteret Tofvan. I denna norra del af staden