prof. O. Rudbeck, men derpå ånyo förföll och förstördes; slutligen förer en mindre bro, af sten, från Oxtorget till Qvarnholmen. Midt emellan Ny- och Islandsbroarne, vid Bredgränden har fordom Mellan- eller Lilla Munkbron varit, i sednare tider en färja; öfver qvarnfallet har funnits en spång, bygd 1666 af O. Rudbeck, ombygd på 1770-talet, men sedermera förstörd. Båda fallen äro underbygda med dammar, det nedra sednast vid samma tid, som Islandsbron bygdes, då ock åns bredd inskränktes, dess bräddar höjdes med uppmuddrad jord, strömfåran fördjupades, och hamn med den redan nämda bryggan sålunda bildades. Förut hade fartygen sedan lång tid tillbaka måst stanna betydligt längre ned. — Vid anförda tillfälle anlades ock på vestra stranden den omtalade promenadplatsen, till en del kring tvenne äldre, under slottet lydande dammar. Denna plats, jemte ofvan anförda publika, samt en mängd enskildta trädgårdar, gifva staden en med hvarje är ökad fägring. — Källor inom staden, af mera eller mindre högt rykte eller ålder, äro: S:t Eriks, som enligt sägnen upprunnit af K. Erik Jedvardsons blod, då han halshöggs på det efter honom benämda torget; Slottskällan nära Nedra Slottsgatan, den bästa af alla, och särdeles besökt vid Heliga Trefaldighets afton; Biskopsbrunnen vid Odenslund, anlagd omkring 1350; och fyra andra, den yngsta från 1842 å Kamphafvet. — Stadens gator äro stenlagda, mest från 1600-talet, och till en del genom O. Rudbecks försorg.
Folkmängden uppgifves hafva varit år 1785: 4087, år 1800: 5105, sedemera åter under 5000, än ökad, än minskad. Först under de sednaste decennierna har den varit i jemnare stigande, från 4420 år 1825, och 4762 år 1835, till 5203 år 1840, och 6662 år 1849, enligt tabellverket, allt utom de i staden ej mantalsskrifne studerande. Af 1840 års folkmängd, fördelad på 919 hushåll, voro 2978 qvinnor, 1327 barn af båda könen under 15 år. Embetsstaterna äro mera än vanligt stora, och innehöllo anförda år öfver 300 personer utom familjer och betjening; till alla slags näringsklasser hörde
