Islandet, och en åt sydvest bortom landsvägen belägen trädgård. Den ofvan nämda egentliga kungsträdgården från 1600-talet blef af K. Gustaf III upplåten åt akademien. — Slottskyrkan har egen predikant.
Från år 1270 är Upsala residens för Sveriges erkebiskop. Till domkyrka begagnades länge den nu s. k. Bondkyrkan; men från början påtänktes, och från 1287 begyntes af Fransmannen Etienne de Bonneville byggnaden af den nuvarande Domkyrkan. Denna är ett af den Götiska byggnadskonstens mästerstycken i den yngre spetsbågsstilen, Sveriges största kyrka, den för minnet rikaste, och till konstvärde åtminstone renaste, ehuru i sednare tider till det yttre blott alltför mycket afklädd sina fordna prydnader, dels ock något vanställd genom förändringar i annan stil. Medel till byggnaden samlades före början och under fortgången, på den tiden vanligt sätt, genom aflat, gåfvor och testamenten; grunden bygdes af huggen sten från Lena socken, sjelfva kyrkan af tegel. Inom de uppförda yttre murarne bygdes tills vidare ett kapell af träd, dit S:t Eriks reliqvier flyttades från Gamla Upsala, eller snarare från Bondkyrkan, dit de synas ha blifvit förda 1273; och just de förblefvo den rikaste inkomstkällan. S:t Mariæ chor, nu det Gustavianska, med dess sidokapeller, blef först färdigt, dernäst S:t Nicolai, i norr derom, omkring 1310, kort derefter den södra portalen, sednare kanske den norra, och den vestra först omkring 100 år sednare. Under tiden hade år 1402 de redan färdiga pelarne och hvalfven i skeppet till stor del ramlat, och återställdes under 30 års tid, men i mindre sköna former. År 1435 blef kyrkan invigd, och helgad åt S:t Lars, Erik och Olof, bvilkas bilder prydde ingångarne; men först 1440 blef allt riktigt färdigt. Snart hemsöktes kyrkan af eldsvådor 1447, 64, 73 och 1572. Efter den sistnämda gjorde K. Johan III mycket för byggnadens återställande i gammalt skick, i bredd med efterspaningar efter fördolda skatter från dess rikare dagar. År 1609 skadades af storm de två
