Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
68

torn, som stodo på vestra ändan, och det ena nedstörtade. Båda voro återställda 1614 och ett tredje uppfördes på midten af kyrkan, bekostadt af en borgare i staden; de två förra hade 180 alnars höjd från grunden. År 1702 förstördes alla tre, jemte en mängd mindre spiror, som prydde taket; och de två större gjorde i fallet betydlig skada på den närmaste delen af kyrkan; äfven flera aflägsnare chor och grafvar ledo af branden. Arbetet på byggnadens återställande gick raskt, mest på kyrkans egen bekostnad, men med understöd af kunglig frikostighet; år 1707 kunde gudstjenst hållas. Blott de två vestra tornen uppfördes åter, på 1740-talet, under frih. Hårlemans ledning, men försågos med ingalunda till det hela passande lanterninor, hvilkas spetsar gå omkring 90 alnar högt, från marken räknadt. Hela kyrkan har innantill 185 alnars längd, 53 till 70 alnars bredd, 46 alnars höjd i mellersta choret, hvartill kommer en takresning af 1112 alnar. Kyrkan består nemligen, med undantag af midten, som utgör ett odeladt korshvalf, af trenne egentliga hvalfgångar, den mellersta upphöjd öfver de andra, och försedd med särskildta fönsterrader; och dessutom finnas, nästan rundtomkring, smärre chor, fordom egnade åt enskildta helgons dyrkan, nu mestadels använda till grafchor. Östra delen af kyrkan slutar i en halfrund. Der är högchoret, som, utmärkt framför skeppet äfven genom smärtare pelare, omfattar nära hälften af mellersta hvalfvet; sidohvalfven bilda der en slags sluten gång till grafhvalfven. Kyrkans fönster äro höga och smala, med undantag af tvenne, som äro runda, öfver norra och vestra portalerna. Rutorna voro i fordna dagar målade, äfvensom hvalf och pelare; af de sistnämda räknar kyrkan 24.

Portalerna, täflande med sjelfva kyrkan i konstvärde, bevara ock en stor del af sin fordna prakt, den södra äfven S:t Lars och S:t Henriks bilder, den norra S:t Olofs; S:t Eriks i vestra portalen skall ha blifvit borttagen vid reformationstiden, för den vidskepelse som dermed bedrefs. — I stora ingången åt denna sida ligger O. Rudbecks grafsten. Långt uppåt mellersta