Gyllenborgska choret; — Masenbachska, sedermera Danckwardtska; — Wernstedtska numera frih. Duwallska, med en minnesvård af marmor öfver J. Duwall (landtmarskalk 1786); — Frih. Baners till Örbyhus, med Linnés minnesvård af Elfdals porfyr, upprest 1798; en grafsten öfver honom, hans fru och son, finnes utanföre choret; — Dohna’ska choret, med fältmarskalk v. Dohnas monument af svart marmor. — Innanför skeppets södra sidohvalf finnes, öster ifrån, näst tvenne numera med bänkar inredda chor: — Banerska choret, med den år 1600 halshuggne G. Baners monument, förfärdigadt 1629; — Skytteska, med Joh. Skyttes och hans frus, samt Wendela Skyttes vårdar; — frih. Bjelkeska till Salesta, sedermera Liewenska; — frih. Stenbockska, sedermera Menanderska, med erkebiskop Menanders grafvård af Italiensk marmor och alabaster, räknad bland det skönaste, som kyrkan innesluter. — Nederst i gången är O. Svebilii minnessten, utanför ett rum, som blifvit begagnadt till consistorium regni, eller presteståndets sessionsrum vid riksdagar. — Öfver slutet af alla tre hvalfgångarne är orgelverket, bygdt af Cahman, ett af de största i riket. Af klockorna skall den största vara af alla i Sverige den betydligaste. Urverket är af Polhem.
Domkyrkan har under medeltiden haft en stor mängd gods; numera drager den sina förnämsta inkomster af domkyrkotionde från socknarne i erkestiftet och Hernösands stift, tillsammans 558 tunnor säd, hvaraf något öfver hälften korn, för öfrigt råg; dertill komma räntor af utlånta kapitaler, hyror m. m., tillsammans öfver 3000 banko. Ända till år 1842 egde kyrkan 1814 mantal i Småland, skänkta af grefvinnan Ebba Sture, född Leijonhufvud, men dessa äro nu afyttrade.
Platsen kring kyrkan har varit kyrkogård, men är numera planerad; de hus, som af gammalt omgifvit den, äro till en del försvunna, och alldeles den mur, som utgjorde återstoden af begränsningen. En trappa leder, sedan 1700-talet, ned till Riddartorget, en genom Domtrappshuset till Fisktorget, en nyligen anlagd till Oxtorget. Nya begrafningsplatsen, till en
