Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
73

akademien, för dess lifstid. Domkyrkans egna embets- och tjenstemän äro: domprost, den förste känd från 1231; vice-pastor på ordinarie stat, åtminstone från 1629; syssloman, känd från 1601; samt comminister, tillika confessionarius, åtminstone från 1500-talet.

Den inom staden belägna s. k. Bondkyrkan, ursprungligen enligt någras mening ett hedniskt tempel, enligt andras åtminstone ett af de äldsta christna kapeller, skall först ha varit helgad åt S:t Stephanus, sedermera från 1210 åt Heliga Trefaldigheten. Den synes, att döma af det yttre, vara från olika tider, och mellersta delen, af gråsten, torde vara äldst, det öfriga, bygdt af tegel, hör till en sednare tid, kanske yngre än domkyrkan, efter hvilken den inre anordningen synes i viss mån vara härmad. Äfven här skall i högsta hvalfvet varit anbragt en hand utsträckt till ed, hvaraf man vill sluta, att kröningar här någon tid varit hållna, medan domkyrkan bygdes. Från reformationstiden var Bondkyrkan begagnad till spanmålsmagasin ända till 1621, men återställdes derpå, för landsförsamlingens behof, hvaraf den nu har sitt vanligaste namn. Den är 4534 alnar lång, 2314 alnar bred. Tornet har varit högt, men nedstörtades af en orkan 1643, återställdes, förstördes af elden 1702, och har nu obetydlig böjd. Hvarken det inre, ej heller den fordna kyrkogården rundtomkring, företer något särdeles märkvärdigt. Den sednare har haft en ringmur, som fullkomligen nedtogs 1832. (Om socknen och dess presterskap, se vid Ulleråkers härad).

Fordom hafva inom staden funnits flera andra kyrkor och kapeller: S:t Mariæ eller Wårfrukyrkan, invigd före 1231, och då begagnad såsom egentlig stadskyrka, förstörd af vådeld 1542, hvarefter lemningarne användes till slottsbyggnaden. Läget tros hafva varit nära nuvarande Bredgränden. — S:t Pers kyrka vid nuvarande Dragarebrunnen, förstörd af vådeld 1473; kyrkogården begagnades ännu på 1600-talet, men är nu bebygd. — S:t Eriks kapell, vid nuvarande Riddartorgets södra sida, bygdt 1271 af träd, 1334 af tegel, härjadt af vådeld 1473 och