Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. skas Flodernas vatten, utan at hvarken det våta på jorden öfverhuvud aftager, eller at den allmänna Reservoiren Hafvet saknar det, som på andra vägar ditsamlas.
  2. Men det kan ock ofta hända, at det vatnet, som på et eller annat sätt förvillas eller sprides ifrån Floderna, stannar quar på sina ställen i landet, orsakar Flukor, kärr och Sjöar; hvaruppå många exempel, jämväl här i Landet, kunna visas. Bebodde och upbrukade orter hafva ibland mehn deraf; men Folkets omtanka, konst och idoghet råder bot derå. Lättjan åter är gemenligen orsaken, at kärr, sur och sumpig mark, samt måsselupne tracter i et Land sig öka, och komma på sådant sätt flera dylika beklageliga olyckor i Hushållningen til, än man skulle sig föreställa. Jag undviker med flit domestique exempel; men jag kan dock icke underlåta, at anföra et eller annat främmande. Palæstina, eller det Förlofvade Landet, har nu, efter Christi tydeliga förutsago, varit öde nästan altifrån Jerusalems förstöring. Vi vörde Guds finger deruti; men vi märke ock derjämte, at påfölgden af öde eller bristande cultur och odling i et Land, är kärraktighet och Vattusjuka; hvilket många både äldre och nyare Resebeskrifningar intyga om detta i sit fulla bruk fordom härligaste Land uti Verlden; hvarest jorden närdt flera Människor, än någonsin är bekant i en lika liten rymd annorstädes.