§. 45. Uplandningar vid strömars Os och Utlopp.
Hvar och en Flod, likasom alt rinnande vatten, förer et jord-ämne med sig, som til qvantiteten svarar emot botnens löshet hvaröfver den rinner, slutningen af dess fall och myckenheten af des vatten. Samma jordämne deponeras sedan i den mon, som streken försvinner, och vatnet vinner lugn, samt i proportion af dess egen tyngd.
Et sådant sediment rönes gemenligen aldramäst i Flodernas Os och utlopp, der deras vattens far genom det mötande lugn hindras och qväfves; och derföre råkar man på sådana ställen de mästa upgrunningar och uplandningar. De största floder i verlden synas härvid förtjena den mästa upmärksamhet, såsom Marannon, Missisippi och Laurents strömen i America: Senegal, Nilen ock Cuama i Africa, Menam, Hoang, Saghalienoula, Oby &c. i Asien: Renströmen, Donau och flere i Europa. En sådan verkan synes med tiden, i synnerhet vid stora och mycket grumliga Floders mynningar blifva så stor, at den ock får rum på Land-chartorna. Iag skulle nämna prof derpå, om jag vågade lita på en sannolik gissning; men jag fruktar det kan hända, at näs och öar, som hafva liknelse af sådant ursprung, torde, då de när-
