Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. underligt, som för Vattuminsknings-satsen stridande, fastän sådane orter, likasom sjelfve Insjöarne, kunna ofta vara högt öfver Hafsbrynet belägne.
  2. Samma orsak kan visa en tämeligen olika verkan emot den förbemälte, där större rymd och friare utlopp finnes, och derest såsom i Östersjön, flere omständigheter kunna determinera läget af det grummel, som floder och bäckar med sig föra, eller ock genom vädrets kraft kan dit flyttas. Jag får altså lof, at räkna hit många åberopade skäl, tagne af upgrundande segelleder och hamnar, Sjöbotten och fiskevatten, som blifvit til land och äng, städers flyttning närmare til Hafvet, och upgrundningar vid strömars Os och bäckars utlopp. Man ser, at åmynningar, näs, sund, invikar, stränder och reflar upgrundas eller landas; men man blifver derjämte lätteligen varse, at sådant sker endels genom ditförd eller upvräkt sand och mull af vågen eller rinnande vatten; endels genom flöd-vattens, is-gångs och botten-tjäles åtgärd: endels genom vegetabiliers synnerliga förökelse: endels ock genom uppösande gäsjord; på hvilket senaste den upmärksamme Mag. Docens vid Åbo Academie Samuel Chydenius samlat många exempel, särdeles i Österbotten. Jag skal uppehålla mig något längre vid en eller annan omständighet, som synes förtjena närmare förklaring.