Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nu åter 20 efter Constantinopolitaniskt mått: alt efter, nämligen, som stränderne genom flodens gyttja blifvit högre.


§. 49. Nilströmmens Vattumätning beviser Vattuminsknings satsen oriktighet.

Man lärer nu väl icke vara så aldeles viss om, huru detta alne-måttet svarar emot hvart annat: kunde ock vara något ytterligare at påminna; men efter sådant blott kommer an på högst en aln mer eller mindre, så vil jag ej uppehålla mig dermed. Icke dess mindre står fast:

  1. At den til Egypten i synnerhet och Delta på sådant sätt flyttade gyttjan, åter saknas på Nil-Strömmens väg emellan Gambea, det hans ursprung är, och Cataracterne der han så grumligt störter sig utföre, som han sedan alt til sit utlopp finnes. Och i anseende härtil tyckes mig Sanctius icke så orimeligen hafva lämpat hit[1] ,at Æthioperne i Skriften[2] kallas et Folk, hvilket land floderne bårtfört.
  1. Schmidt in Es. p. 103.
  2. Es. 18. 1. 7