Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. af mindre vigt til decision, än denne uti sit. Ingen lärer neka, at ju Nilens Vattubryne vid deras Mikeas, eller på det stället, som dess stigande mätes[1] efter sin ordinarie högd, innan vatnet begynner ökas, måste vara i det närmaste i samma Vattupass med Hafvet. Det Landet, som blifver öfverlämnat, då Nil-floden stigit 20 Constant. alnar öfver den vanliga vattuhögden, kan altså icke vara stort mera än 20 Constant. alnar högre än Hafsbrynet.

    Landet är der nu, för öfrigt, i det närmaste sådant, som det af Herodoto beskrifves[2]. Det har altså åtminstone varit til i hans tid. På mätningen af vatnets stigande lärer så mycket mindre kunna tviflas, som den årligen i så långa tider skett offenteligen och på publik anstalt, samt för invånarne så mycken magt derpå ligger.


§. 50. Proportionen af tilökningen i Nil-vatnets stigande.

Här fins altså ingen prutmon utan på landets tilväxt af Gyttjan. Men den lärer ej eller blifva så stor, at den kan til det ringaste rubba min slutsats. Det finner jag väl, at

  1. Maillet Eg. p. 82.
  2. Euterpe conf. Bertr. lettr à Mr. Formey sur l'origine des montagnes p. 138.