Den här sidan har korrekturlästs
- At hvad tilförne är sagt om land, som genom bristande skötsel blifvit kärraktige, här besynnerligen äger rum.
- At förtiga huru slukor ofta stanna i Landet vid stora Vattufloder, då strömmarna gå öfver sin brädd, eller eljest sig utskära; och ändteligen
- At man på flera ställen finner sådana slags lefningar, som tyckas gifva vid handen, at der fordom varit fast land, och sedan blifvit sjö eller kärr, ja ock understundom ändteligen fast land igen. På det förra gifver Pilesjön hos Herr Bring et märkvärdigt exempel, och på det senare Harvas parken i Luleå Socken hos Hjärne.
Hafvets inskränkningar finner man ej färre, utan snarare flere Rön uppå, som endels kunna läsas hos nyssanförde Scribenter. Med största skäl räknar jag ock dertil den af Baron Hårleman anförde känningen vid Lands-Crona[1], hvilken, om man ock lägger dertil de omständigheter, som Herr Georgi upteknat[2], icke röjer något spår af en sådan våldsamhet, som eljest gissas vara orsaken; utan, tvärtom, handgripeligen ådaga lägger Hafvets inkräktning på landet; och icke bör anses som enskylt vitnesmål, efter otalige andre intyga det samma.
