Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ju, äfven i denna verldenes del lärer finna exempel af sådana nyss omförmälta inkräktningar, hvarigenom Hafvet återtager det rum, som det genom uplandningar annorstädes bårtmist. Uplandningen vid mynningen af Micisippi är märkvärdig hos Charlevoix[1] men icke mindre hvad han anförer om Acadiernes urgamla heliga trä i hafsbrynet[2]. Hvilkets fötter utaf Hafvet småningom blifver löskurne, och vilkets ålder oemotsägeligen dessutan vederlägger Vattuminskningen.


§. 53. I Medelhafvet finnas tillika uplandningar, inkräktningar, och gammal vattu-brynets jämnhögd.

Et besynnerligt och vigtigt exempel gifver oss Medelhafvet, hvarest uplandningar på somliga ställen äro nog ögonskenlige och vigtige; men inkräktningar på landet annorstädes icke mindre. Om desse senare icke skulle svara emot de förra; så vunne Vattubrynets högning, den Manfredi funnit, derigenom så mycket mera skäl och styrka på sin sida; dock lärer väl Medelhafvets bryne mästendels finnas äga sin forna högd. Til det, som

  1. T. VI. p. 208.
  2. ibid. p. 72.