hvarom hos Labat[1] omständeligen kan läsas: til ögonskenligt ptof, at af uplandning icke följer någon vattuminskning.
Vital. Donati i sin Storia naturale marina dell' Adriatico utkommen i Venedig 1750, säger sig innerst i Golfen deraf funnit et slags hvarf, bestående af Crustaceis, Testaceis och Corall-arter blandade och liksom Stenhärdade med sand och jord. Denna crusta eller hvarf uphöjer Hafsbotnen i det den ständigt ökas: och skal deraf vid Sibinico vara formerad en banc af 600 fots djuplek[2]. Ibland skola desse blandade Hafsfoster på en fots djup finnas förvandlade i marmor, men öfverst behålla sin natur[3]. Deraf sluter han, at Hafvet höjes omärkeligen, och småningom utbreder sig öfver jorden, hvilket han med åtskilliga Rön söker bevisa. Under grafvande på hafs-stranden skal han funnit gamla golf i Mosaique lagde, begrafnings urner &c. Men som han tvärtom funnit, at en byggning, som Alfonsus II. år 1587 satte i stranden, är nu 6 à 7 mil derifrån: at Aquilegia och Ravenna voro hamnar i Romarenas tid &c. så tyckes han stanna dervid, at Hafvet måste, efter Buffons anmärkning, på den ena sidan vinna, hvad det på den andra förlorar[4]. Jag kunde ännu räkna up mångfaldiga bekanta ställen uti Medelhafvet, så väl som an-
- ↑ Voy. d'Esp. & d'Ital.
- ↑ Hvilket kanske är til förståendes på samma sätt, som med Ostron-bankerne inemot St. Joseph i Mexicanska golphen är beskaffat; hvarom hos Charlevoix T. VI. p. 253. kan läsas.
- ↑ Denne omständighet synes dock fordra ytterligare stadfästelse, efter jag icke ser, at Donati på den method han brukat, kunnat derom få någon visshet.
- ↑ Journales des Scav. Tom. 162. p. 389.
