Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Adriani Centum cellis igenfunnit uti Civita Vecchia, äro nästan i Vattu-pass med Hafvet.[1] Vid hamnen Alsium, icke långt derifrån synes vatnet hafva tämeligen stigit[2]. Vid Tarente, der de Snäckor på murarna fångas, som gifva den så kallade Lana fucida, hvaraf så väl där, som i Malta och Rhegio i Calabrien dyrbara strumpor, vantar och dylikt Fabriqueras, synes icke någon ändring[3]. At hamnarne til GortyneCreta ligga nu lika långt derifrån, som i Strabonis tid, näml. Lebene 90 stadier och Metallum 16 mil, det vil Tournefort[4] försäkra oss om, samt at Ön äger ännu den vidd, som Strabo och Plinius utmärkt; men at Bellonius[5] vida deruti felat. Tournefourt[6] försäkrar, at Sundet emellan Lilla och stora Delos eller Rhene är nu 500 steg, just efter det mått, som Strabo utsatt: på öen Milo bereder en underjordisk eld caverner, som hafsvatnet sedan fyller.[7] Och vid beskrifningen af Santorino anföras flere exempel af Öar, som genom jordbäfning utur Hafs-botnen skola vara updrifne[8]. Af Stapodia åter sänkes et stycke, tid efter annan[9].

Vid sjelfva Venedig rönes väl upgrundning, men ingen Vattuminskning, efter Missions berättelse[10]. Efter Zedreni åter, ännu tilökning[11]. Och är det märkvärdigt, at vid Tyberns utlopp, som är så när til Alsium, likafullt en ansenlig uplandning befinnes,

  1. loc. cit. T.
  2. Labat. l. c. P. IV. p. 129.
  3. Labat. l. c. P. V. p. 189. sq.
  4. Voy. T. 1. let. 2. p. 76.
  5. l. c. p. 98. sql.
  6. Voy. T. 1. I. p, 374.
  7. ibid. lett. IV. p. 185 sq.
  8. lett. VI. p. 315. sq.
  9. l. c. p. 341.
  10. Reisen p. 180. sq.
  11. Act. Lips. l. c.