Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Den berömlige och eftertänksamme Sjö-Capitainen Beering, som är förnämsta Verktyget til de decouverter, som skedt vid Nordostra kusten af Asien, har ibland andra skäl ansett träns drifvande med Östanväder åt Östra kusten af Norra Asien för bevis derpå, at land måtte vara i negden[1]. Och då man jämförer dermed de nyare relationer, i synnerhet hvad Herr De l'Isle combinerat uti sina Nouvelles Cartes des decouvertes de l'Amiral FONTE & autres Navigateures &c. så finner man, at utgången besannat hans gissning; hvarigenom jag, så mycket mera deri styrkes, at tiden skal i ofvanmälte mål göra det samma.


§. 55. Uplandnings hypothesen strider emot behöriga proportionen emellan det Torras och Vatnets superficies.

Jag vil lägga några eftertankar härtil, som, om de icke kunna öfvertyga derom, at superficies af det torra och våta på jorden måste förhålla sig ständigt i nästan samma mon sin emellan, så skola de dock bevisa, at den största sannolikheten är på den sidan.

Jag beder om lof, antaga såsom gif-

  1. de l'Isle p. 13.