stenar anföras såsom Vitnen til Vattuminskningen, ehuru de synas röja olika orsaker.
Hvad kulriga klapurstenar i synnerhet angår; så vil jag väl icke neka, at ju Hafsvågorna vid stränderna kunnat göra något til saken at slipa dem, hvarpå man har prof eller liknelse uti snäcke-sanden, som finnes vid Ön Ascension; men jag har ändock stora skäl at tvifla på, om de gjordt härvid alt ihopa, och icke mindre vigtiga orsaker, at tro, det en sådan verkan aldeles icke kan tilskrifvas en successiv Vattuminskning.
Förrän stenarne kunde slipas eller nötas runda, så hade de ju bordt blifva brutne och delte uti dertil lämpeliga stycken. Sådant röjer en tilfällig våldsamhet, som uti Vattuminsknings Systemet visserligen saknas; ty det ser väl likast ut, at vår klapur-sten, som af olika ämnen består, förut varit fast bärg och constituterat klippor.
Det ser likt ut, at syndafloden torde äga mycken del häruti; men kan ock hända, klapuren är äldre. Så mycket tycker jag med tämmelig säkerhet kunna säga, at Floderne icke mindre dertil, hän Hafvet, kunnat bidraga.
Efter Gref. Marsiglis observationer, skal stormen i Medelhafvet kunna drifva böljan emot stränderna inemot 4 alnar högre, än
