§. 70. Bärghvarfvens ställning och stupning, bestrider deras ursprung af Hafvet.
Bärghvarfvens direction och lynde synas ock i detta målet förtjena åtanka: en del äro horizontelle eller något sluttande, sådane, som af Bärgsän kallas Flötser; hvarpå man i Rörås-fjällarna i Norrige har märkvärdiga prof.
Andre åter, och, om jag icke bedrager mig, de aldrafläste, stupa och nalkas mera eller mindre til perpendiculairt läge; hvartil de så kallade Flache, Donlägige och stående gånger &c. höra. Sådane äro ock, så vida jag ägt tilfälle, at se mig omkring, de fläste i bärgen synlige strata och ränder.
Om man nu skulle tycka, at de med Vattubrynet någorlunda parallelt liggande hvarfven, genom Vattuminsknings satsen kunde förklaras, huru vil man då göra med de öfrige, som hvarken genom sediment eller Hafsströmmar, eller vågor kunna vara tilkomne? Ty man lärer icke kunna inbilla sig, at så många särskildte ämnen stannat i den chaotiska modren Hafvet uti vissa särskildta strek, och ej behöft mera, än falla lodrätt neder.
Jag vet, at man är färdig med det svaret, at desse alle äro sprickor och remnor, som under bärgens torkning och hårdnande
