Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Eljest förstår jag icke eller rätt väl denna bärg-torkningen: det kan vara de ämnen, der den kunde tyckas hafva rum; men andre åter synas vara aldeles deremot, t. ex. Bärg, som bestå af Felt-spat, skulle de nånsin hafva torkats ihop, så tyckes det böra märkas uti juncturerne af deras rhomboiska slagor; men om de icke ändrats, så har ingen torkning gjordt någon ändring i Bärgets volume, och altså inga remnor kunnat blifva på det sättet utaf. Genom ändring i bärgets basis blifva väl remnor, eller ock genom andra tilfällige orsaker. Men kuru kommer det til, at de altid råkas toma, och skilja sig handgripeligen från dem, som med stenämne äro fyllde?

Och dessutan, så är i hela denna saken oförgripeligen en altför nedrig tanka om Skaparens verk fördold. Man anser det, såsom när en människa lägger et stycke ler at torkas. Det lärer ingen neka, at strata i bärg och jord höra til vår jords fägring och fullkomlighet. Äro altså en Allvis Mästares verk, som icke kommit an på en slump.

Om den Högste dertil brukat causas secundas, det få vi aldrig veta; icke eller höfves det oss. Men det håller jag för visst, at bärghvarfven kommit til, då sjelfva det torra skildes från vatnet; och ej under en successiv Vattuminskning. Skaparen må dervid behagat följa Naturens lagar eller icke. Dock