må jag derjämte tilstå, det jag för min del, icke ser någon vän, at förklara dessa Phænomena efter Naturens lagar; utan anser dem för spår och märken af Guds finger, antingen Han straxt dannat dem, sådana, som de nu äro, eller gifvit alla strata först et horizontailt och concentriskt läge, och sedan gifvit dem en annan direction eller stupning.
§. 72. Reflexion öfver strata, så vida de genom naturliga orsaker icke kunna förklaras.
När jag här så väl, som tilförne, visar mig inclinera til den meningen, at den Högste uti skapelsens verk icke torde fölgt Naturens lagar; så skal jag bedja, det icke så må tydas ut, som skulle deraf följa någon oordning uti Hans verk. Tvärtom är jag fulleligen öfvertygad, at vi skole besinna altsammans uti den visaste ordning, i den mon, som vi hinne förstå oss derpå. Och i detta mål i synnerhet, om strata icke ligga efter tyngdens lagar, om bärghvarfven äga perpendiculairt eller horizontelt läge, och så vidare; så är alt sådant enligast med Skaparens afsigt, nödigast til Hans verks allmänna harmonie, fägring och fullkomlighet, samt tjenligast til jordens bestånd och behof. En reel Naturkunnighet är modest: en falsk och in-
