Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

så skulle alt det torra på jorden vara täckt med en evig snö, och altså jorden icke kunna bebos; men Vattuminsknings satsen vunne likväl det dervid, at denna mykna Snöns saknad, måste göra någon mon i Hafvet. Jag gör mig säker om, at ingen lärer bjuda til, at bestrida riktigheten af denna slutsats.


§. 94. Det lynde och skapnad förfarenheten visar jord-klotet äga, vederlägger Vattuminsknings satsen, så vida den stöder sig på Vattu-förvandlingen.

Til alla jordens invånares stora lycka befinnes hon ändock när man kastar ögonen derpå, hel annorledes vara beskaffad. Man finner aldeles icke igen en sådan Vattuminsknings jord med sit ofanteligen höga land och stränder; utan blir varse en terrain, som til större delen icke äger mera, än några få alnars högd öfver Vattubrynet, som med en lindrig sluttning emellan flere backar och kullar faller åt Hafvet ifrån bärg och fjällar, som i en hiskelig högd skjuta sig up deröfver.

Ingen lärer vara så okunnig om vårt jordklots skapnad och utseende, som icke förut är öfvertygad om alt detta, och vidgår, at