Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Men det blir nu tid på, at vi må tänka efter, hvad slut och påfölgd vil blifva på alt detta. När specique tyngden finnes dubbel emot vatten i de ämnen, hvari det blifvit förvandladt, så måste samma ämnen intaga hälften så mycket rum, som vatnet tilförene innehaft. Har nu det til en half mils djuplek öfvertäckt jord skorpan, så måste de derefter quarblefne jord och sten-ämnen öfvertäcka den hel och hållen till ¼ mils tjocklek. Men nu är hälften af jordbrynet Haf; derföre måste man ytterligare föreställa sig, at halfparten af denna nya af vatten blifna jordskorpan tages och flyttes uppå den andra hälften; och altså nu varande vattubrynet, som är den puncten man räknar ifrån, blifva liggandes på sit rätta ställe orubbad. Man får således halfva jord-klotets superficies til Haf, och den andra hälften til torr jord, just som det är förordnadt, och nu verkeligen befinnes. Men huru högt blifver då landet emot Hafsbrynet? De två uppå hvarandra lagde nya af vatten blefne jord-skorporne äro hvardera af ¼ mils tjocklek; de göra altså tilsammans ½ mil i lodrätt högd öfver Vattubrynet; kommer fördenskull hela jordens terrain at blifva inemot lika hög med de aldrahögsta fjällstötar, så at hela dess superficies måste bestå af fjäll och vatten, och alla stränder äga 9000 alnars högd öfver Vattubrynet. Om nu i detta fallet snö-climatet skulle sträcka sig lika när åt Vattubrynet, som nu;