Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. “Jordtäkte insjöar vid Hafvet, såsom Lättomeri vid Biörneborg, och åtskilliga andra, som icke mycket öfver Hafsbrynet belägne äro, tyckas dock på många Secler icke hafva stått under Hafs-vatnet. Skogen hvarmed de äro öfvervuxne; deras mosse-bädd af 2, 3 eller 4 alnars mägtighet, jämte flere omständigheter tyckas sådant nogsamt intyga.”
  2. “Vid Jungfru-skär skal finnas uppåt ¼ alns uplandning ½ alns mylla; och vid Kirja-ö Fiskeglo på ½ alns uplandning 1 alns mylla. At på en så ringa uplandning en så djup svartmylla hunnit tilväxa, det visar, at samma uplandning ej är så ny, som Vattuminsknings-satsen kräfver, utan ganska gammal; men efter hon likafullt ej är högre, än ¼ eller ½ aln, så vederlägger hon bemälte Vattuminskning ögonskenligen.”


§. 104. Stenlagda gator fundne vid gräfning i gamla Städer jämnhöga med Vattubrynet.

Jag har tilförene nämt om Terrainens tilökning på bebodda orter, at den oskäligen anföres som bevis af Vattuminskningen, och varnat för, at misstaga sig derpå. Nu vil jag lägga den erhindran dertil, at när man kan få mått på en sådan tilökning, så kommer ock