Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

den mångastädes at å daga lägga falskheten af samma Hypothes. En gata t. ex. funnen 8 à 12 alnar under jorden, visar, at Terrainen i det närmaste varit så låg, då gatan lades: är nu vattubrynet jämnhögt, eller icke mycket lägre, än en sådan gatan, så är man säker om, at den icke sunkit, sedan den tiden gatan blef lagd. Vil man efter denna grund ransaka Stockholms Terrain, lärer man snart finna, at de skäl, som tagas af dess nu varande högd öfver vatten-brynet, snart lära blifva til intet; och tvärtom genom dess underjordiska lynde bevisas, at vattubrynet vid dess anläggning ägt samma högd som nu: så lära jämväl många andra Städer blifva, som på det sättet komma at bevisa vederspelet mot Vattuminskningen. Jag kan citera i den delen Åbo, Vesterås, Arboga, Köping, Uddevala och flere.

Om London har Herr Prof. Kalm berättat följande: “Det är bekant, at Ängelsmännerne hålla London för en af de älsta städer i Europa, som skal gå med sin ålder långt för CHRISTI tid tilbaka. Det måste derföre redan varit torrt land där London nu står, den tiden det anlades. Altså torde följande böra anses för märkvärdigt: När uti Martii månad 1748 åtskilliga hus litet från Börsen i London upbrunno, och man sedan lät gräfva up jorden där nya skulle byggas, råkade man efter 16 fots djupleks gräfvan-