Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

äfven derutinnan torde vara svårt, at lita på Villarnas berättelser; emedan de så ofta omgåts med de Christna och af dem hördt så många Bibliska Historier förtäljas, at de nu mera sjelfve ej veta skilja, hvad de hafva utaf sina förfäders fråsägner, ifrån det de fått utan de Christna. Jag har uppe uti Villarnas Land låtit fråga många af de utgamlaste ibland dem, om de haft sig bekant, eller hört berättas, at någon flod i forna tider gått öfver deras Land, eller at någon del deraf stått under vatten; men de hafva skakat på hufvudet, och alla svarat med nej.[1]

Af de hvarjehanda Observationer jag gjorde under mit vistande uti America tilstår jag, at någre äro, som vid första påseendet synas tala starkt för Vattuminskningen. Sådane äro följande: På mer än många ställen, och äfven flere mil från Hafvet, finner man vid gräfvande i jorden ofta til 10, 20 ja 60 fot Ostron- Mussel- och Snäcke-skal af sådana testaceis, som eljest endast hafva sitt tilhåld i Hafvet; ja inemot topparna af blåbärgen finnes en myckenhet af sådana skal. Ofta finnas vid gräfning i jorden til 2, 3, och flere famnars perpendiculair tjocklek, bestå mäst af bara sådana skal. Man har funnit vid brunnars, källrars och andra gropars gräfning, til flere famnars djup stora stycken af trän, en myckenhet oförändrade

  1. Åtskillige, som beskrifvit America, intyga sig likväl hafva funnit hos somliga Nationer ganska tydeliga spår af fråsägner om syndafloden, hvarmed ock Charlevoix instämmer. T. 6. p. 146. seq.